Ulægelige Sår - Angstskríg

Allt känns rätt men ändå fel Höjer glaset och du ler Jag kanske bygger upp Nått som du kommer riva ner Rätt, men upp och ner Närmar mig när ingen ser En bitter smak i munnen av Bacardi och kanel Nu hänger du å jag tillsammans överallt Och ingenstans Varma kroppar flätas samman, flätas samman Med varann Från Slussen upp till Skinnarvik Inga planer, ingen tid Ingen annan, bara vi Men vaknar upp besvi-ken Jag vill alltid nå Dit vi var igår Når en ny nivå Då det är vi två Nu mår jag som jag mår Står där jag står Och nu jag förstår Att Stockholm lämnar sår...! Jag skäms för att jag väntar Jag skäms för att jag tror på oss och Vill att det ska gå. . . Allt känns rätt men ändå fel Min hyresrätt e upp och ner Kan inte bara sluta när du Ber om mer och mer Nu hänger du å jag tillsammans, överallt Och ingenstans Varma kroppar flätas samman, flätas samman Med varann Bara Vi till Under Bron Bara vi bland en miljon Brända hudar och passion Men vaknar upp besviken Jag skäms för att jag väntar Jag skäms för att jag tror på oss och Vill att det ska gå Jag skäms för att jag längtar OCH skräms av min förväntan Jag kämpar mot min ensamhet Och tror på oss två MEN NU JAG FÖRSTÅR

Tag mig tilbage til solskin, under din parasol (jaa) Alle de dage er væk nu, mistede al' kontrol nu Husker det som igår men, glemmer det nok imorgen Minder mig om, dengang jeg var mindst, åh, jaer Sommetider passer jeg mig selv Står med tiden og slår tid ihjel, ja Jeg venter på de andre kig væk, (væk) ligesom stilheden for stormen Jeg var ik' så stærk, men alligevel lidt, for jeg kæmpede for at overleve Under sandet i mit timeglas Tårer vældes så jeg gir' dem plads, åh nej Hundrede tusinde tårer Jeg må ik' gi' op ey Jeg må ik' gi' op, ey Jeg må ik' gi' op De kan ik forstå de ting jeg sir' Og jeg har ar, men jeg må ik' gi' op Men det minder om en sommerdag, jeg håber stadig det vil komme tilbage Nu det tid til at glem' alt Åh, men bedst dengang jeg havde tid, helt for mig selv Tag mig tilbage til solskin, under din parasol (jaa) Alle de dage er væk nu, misted al' kontrol nu Husker det som igår, men glemmer det nok imorgen Minder mig om, dengang jeg var mindst, åh, jaer Vil jeg virkelig ha den tid igen? Burer murene mig egentlig inde? Der i græsset hvor jeg altid lå, ka jeg huske hvad jeg egentlig så? Jeg har brugt min tid på at tænk' på tid Alt imens jeg vidste tiden gik Al den kærlighed jeg aldrig gav Og al den kærlighed jeg aldrig fik, åh nej Tusind knuste hjerter Jeg må ik' gi' op, ey Jeg må ik' gi op, ey Jeg må ik' gi' op De kan ik' forstå de ting jeg ser Og jeg har ar, men jeg må ik' gi' op Men det minder om en sommerdag Jeg håber stadig det vil komme tilbage Nu det tid til at glem' alt, ja Åh men bedst var det dengang jeg havde tiden, helt for mig selv

Här finns ingen värme, ingen köld Enbart ett vakuum Mina läppar de avger ett leende då jag ser hur du faller isär Nu när insikten slutligen nått dig och sorgen håller dig kär Vi vandrar hand i hand till andra sidan bron Där dyrkan utav döden är den enda sanna tron Den enda sanna tron Dina tankar ett fullständigt kaos av de tusen minnen du bär Och att var dag återuppleva denna inhumana misär Så kom nu, följ min röst till den andra sidan bron Där dyrkan utav döden är den enda sanna tron Den enda sanna tron Se nu hur alla dina minnen formas till en magnum 357 Och jag tror du vet någonstans där innerst inne Att självmord är den enda vägen ut Tveka inte, skjut, skjut, jag sa skjut, skjut Önskan att försvinna är nu betydligt mer akut För där en början finns där finns det alltid ett slut Tiden den går, minut för minut Spillror av mig själv försöker finna vägen ut ur mig Ut ur mig, in i dig