Det här är ditt land Det här är mitt land Från Ales stenar Till norra Lappland Från Bohus klippor Till Gotlands raukar Landet, det tillhör Dej och mej Med mörka skogar Och höga furor Med vita björkar Och röda stugor Med fält och åkrar Och varv och gruvor Landet, det tillhör Dej och mej Med skär och kobbar Och djupa fjärdar Med ljusa hagar Och svarta tjärnar Med sina blånande Berg i fjärran Landet, det tillhör Dej och mej Det här är ditt land Jag åkte norrut Längs Höga kusten När skogen rodnade Det var om hösten Och havet glittrade I morgonluften I landet som tillhör Dej och mej Jag stod på toppen Av Kebnekaise Och såg på solen Som aldrig sjunker På myr och mossar På fjäll och forsar Och på landet som tillhör Dej och mej Det här är ditt land Jag stod där hemma När dimman lättar Jag stod bland rapsfält Och klara bäckar Där boken grönskar Och storken häckar I landet som tillhör Dej och mej Det var på kvällen Jag stod vid stranden Under Vintergatan Och Karlavagnen Jag tog min älskade Hårt i handen Och sa, landet, det tillhör Dej och mej Det här är ditt land

This land! This land! This land is your land This land is my land From California To the New York island From the Redwood forest To the Gulf stream waters Hey, this land was made for you and me As I was walking that ribbon of highways I saw above me that endless skyways I saw below me that golden valley This land was made for you and me I've roamed and rambled and followed my footsteps To the sparkling sands of her diamond deserts And all around me, a voice was sounding Saying, "This land was made for you and me!" This land is your land This land is my land From California To the New York island From the Redwood forest To the Gulf stream waters Hey, this land was made for you and me This land! This land! When the sun comes shining and I was strolling And the wheat fields waving and the dust clouds rolling As the fog was lifting, a voice was chanting Saying, "This land was made for you and me!" This land is your land This land is my land From California To the New York island From the Redwood forest To the Gulf stream waters Hey, this land was made for you and me Well, this land was made for you and me (This land) is your land (This land) is my land (This land) is our land This land!

Ei stemme eg høyrer Frå urgamal tid. Kviskvarar eit stev åt meg. Om folka som bur og vandrer på jorda Med lengslar heim til ein Gud. Ein tryggleik så stor Og ein kjærleik så raus. Dei kan ikkje vera aleine! Dei trenger ei tru og eit håp, Noko som lettar ei pine. For livet er mektig, Og livet er stort! Kva skal ein eigentleg meine, Om kva ein no er, og kva ein no gjer? Det er ikkje så enkelt å sei det. Så mange tankar Gjev ingen svar. Dei lurar seg sjølv for det meste! Kjem det ein dag då all ting blir bra? Blir urgamal pine til glede? For tider har kome Og tider har gått. Men tida er no for dei fleste! Og folket det ber medan Gudane ler. Mot himmelen dei ser for å leva. For livet er mektig, Og livet er stort! Kva skal ein eigentleg meine, Om kva ein no er, og kva ein no gjer? Kva skal ein eigentleg meine, Om kva ein no er, og kva ein no gjer? Det er ikkje så enkelt å sei det.

Seks mine jarlar heime vera, gøyme det gullet balde, Andre seks på heidningalando då svinga dei jørni kalde! - Rida dei ut av Franklandet med dyre dros I sadel, Bles I luren Olivant på Ronsalavollen. Runde dei opp sine silkje segl høgt I sigalråe, Sigla dei ut åt hei'ingslondo I virkevikune ein og tvåe. Arene og ankaret tok inn på kvite sanden: Det var Roland, konungafredan, trødde den fysste på land. Slogest dei utpå Ronsarvollen I dagane två og trjå; Blåmennan fall for Rolandssverd som gav seg fyri ljåe. Fram så søkte blåmann-fjødi skygde fyri sole; Reddast var ein jamningen bad Roland blåse I hornet. Roland sette luren fyr blogga munn, så bles han I med vreide; Ljoden ber ivi hav og fjell, I trio dagar av leide. Det var Magnus kongjen, no set han I å gråta: Kva tru vantar freden min? No høyrer eg luren låta! Det var Magnus kongjen, Skundar han sin fred: Daud låg Roland konunga-freden, Heldt I han sitt sverd. Heim kom Magnus kongjen. Og settest dei alle traude. Skipet var fullt av sylv og gull, Og heidningan låg att daude.

Vi tror mest på freden! Vi eier ikke sverd! Fornuften, arbeidsgleden, Er selve livets verd! Vi tror ikke drap og brann, Gavner noget land! Vi tror på evig seier, For rettsinn og forstand! Som glittertind under isbreteppets drakt, Skal friheten stå rakt I samme prakt! Som Nordsjøen alltid skyller inn mot strand, Vil vi som dyrker freden holde stand! Og flere følger efter, Om mange av oss falt! For vi har indre krefter, Vi overlever alt! Vi har en hellig seierstro, Som styrker og gir ro! Vi vet at ånd er evig, Og liv vil alltid gro!

A long, long time, years ago Way back in history. There lived a folk with menb so bright Sailing at the sea! When times were rough, And the weather was bad, All night they fought the storm. But when they made it to a pint, They all began to sing! - Yeah, when they made it to a pint They all began to sing! Friends, raise your horns up high! Let's drink to the sons of glory! They were one! With hearts so strong! Far from where they belonged. United stand! Divided fall! Wolves of the oceans were roaming: From coast to coast, From land to land, Hitting shores of sand! And from this path of history, Their songs can still be heard. When we gather in the pub, A moment we'll be stirred: When thinking of our good old men, Who sacrificed their lives. For our freedom, our joy, A wooden pint we'll raise! - For our freedom, our joy, A wooden pint we'll raise!

Jeg snører min sekk, jeg spenner mine ski, Nå lyser det så fagert I heien. Fra ovnskroken vekk! Så glad og så fri Mot store, hvite skogen tar jeg veien. I fykende fei, jeg baner meg en vei Blant vinterkledde stubber og steiner. Den susende vind meg stryker om kinn, Og snøen drysser ned fra lave greiner. De vinger på fot gir liv og lyst og mot! Nå stevner jeg mot høyeste tinden! Alt tungt og alt trått, alt smålig og grått, Det stryker og det fyker vekk med vinden. Og når jeg ser opp, da skuer jeg fra topp Den lyse dal med skoglier blandet, Da banker mitt bryst, av jublende lyst: "Jeg elsker, å, jeg elsker dette landet!"

Eg traskar I skog og over myr - Går min eigen veg Dei seier eg er ein underleg fyr - Einsam det er eg Åsane blånar og ligg og skin - Går min eigen veg Dalen er stor og fager og fin - Einsam det er eg Det blinkar så flott over elv og sjø - Traskar steg for steg No kjeme snart den fyrste snø - Einsam det er eg Eg vandrar imellom haug og hei - Går min eigen veg Her er det vilt og lang ifrå lei - Einsam det er eg Fins ikkje folk som eg kan sjå - Går min eigen veg Himmlen er blå men myra er grå - Einsam det er eg