Jag minns att mamma sa: "Glöm bort vart du kom ifrån" Du får gå vilse nu, behöver inte fastna i nåt Och hitta vänner som kan älska om du inget har Så vart du än tar vägen kommer dom att alltid finnas kvar För du vet, ja du vet att det väntar nåt mer Efter natten så kommer ju dagen För du ser, ja du ser att det väntar nåt mer Bortom burkar och bänkar i staden Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Och jag sa till mig själv: "Du måste glömma allt som hänt när" När hela världen den är vackrare än allt det här För du vet, ja du vet att det väntar nåt mer Efter natten så kommer ju dagen För du ser, ja du ser att det väntar nåt mer Bortom burkar och bänkar i staden Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Plötsligt är du 20 och livet ger igen 22, 23, 26 och allt tog slut på en kväll Plötsligt är du framme, du är namnet på din dörr I hallen hänger orden: "Kommer aldrig bli som förr" Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Plötsligt är du 20 och livet ger igen 22, 23, 26 och allt tog slut på en kväll Plötsligt är du framme, du är namnet på din dörr I hallen hänger orden: "Kommer aldrig bli som förr" Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre Det kommer aldrig bli som förr, nä Bara bli bättre, bli bättre

(Look at all the lights, that shine so bright) ('Cause you and I were meant to fly, like planes up in the sky) (The sun is yours, and the moon is mine) (And I'll fill up my cup, and drink this moment like it's wine) Vi vågner op Igennem alt det samm' Der' rav i den fra morgenen, og alt er fucking sortnet igen Det forsvinder aldrig Vi vågner op Ligesom alt for mange Vi hælder salten ned i sårene, og be'r til det bli'r ordnet igen Det forsvinder aldrig Er den her dunyā værd at dø for? Er livet i den noget, vi burd' være så nervøs' for? Der' nogen, der lytter, bror, pas på med hva' du ønsk' Og ta' livslange beslutninger på kortsigted' følelser Hader, at fucking sige det, al' er skuffed' lige nu Du smed resten af dit liv væk, for noget, der' lige nu Skriv hver kron' bagved ørene, lev i frygten, om du glemmer dem Med alt, der' i vores hænder, ved det ender med– Jeg tænker: "Tænk at dø i den her tilstand" Mens mareridtet begynder, jeg bli'r ved med at fald' ned Glemmer kun Gud, indtil vi kender sandheden Heller' lev' i skyggen end at lev' i vanviddet Tænker: "Tænk at dø i den her tilstand" Mens tankerne, de løber, de si'r: "Ta' en xan til" Holder mig på jorden, brormand, det' for altid Heller' lev' i skyggen end vær' blind i vanvid, ah-ah-ah Vi vågner op Igennem alt det samm' Der' rav i den fra morgenen, og alt er fucking sortnet igen Det forsvinder aldrig Vi vågner op Ligesom alt for mange Vi hælder salten ned i sårene, og be'r til det bli'r ordnet igen Det forsvinder aldrig Det forsvinder aldrig Prøv på; ramm' lykken, bror, du vinder aldrig For der', ingen støtte, gør det letter' og bare bli' Kan ikk', få dem flyttet, fokus svinger aldrig, og de– Grint' i starten, nu de be'r til, jeg ikk' glemmer dem De' stolt' af, hvor de started' fra - jeg' stolt, af hvor jeg ender henn' Ka' se hvorhenn', I har det fra - der' træk, som jeg ka' kend' i dem Træk, som jeg vil' ønsk', at jeg ku' rådgi' mig selv igennem Institueret opvækst, vi' produkter af programmerne Det' dem, der integrerede os og slap os iblandt slangerne Jeg gør hva', der ska' gøres, så min fam' ikk' mærker manglerne En søster får ikk' chancer, de begrænser dem Hun voksed' op med drømmen om' bli' minister, mættet af politik For du blev født med privilegiet - hva' du så, ku' bli' dit Ligesom du så de sårede øjn', vendt' dit blik, da du gik Hvor ingen kvinde ka' drømm' større end en vippeklinik Vi vågner op Igennem alt det samm' Der' rav i den fra morgenen, og alt er fucking sortnet igen Det forsvinder aldrig Vi vågner op Ligesom alt for mange Vi hælder salten ned i sårene, og be'r til det bli'r ordnet igen Det forsvinder aldrig De programmer blev vi tænkt ind i Monogrammer viser, hvem af os der' mest vigtig Lever løgne, bror, det' ruten, som vi endt' midt i Alle går fra jointen til boozen, til noget receptpligtig' Den, der' gudfrygtig, ka' ikk' glemm', hvordan man smiler Der' ikk' noget at ha' din frygt i, når du spinner på morfin Og de psykoser rammer hver en mand, jeg ved, ikk' hva' vi ligner I vores biler, al' på lattergas og ingen, der fucking griner Vi vågner op Igennem alt det samm' Der' rav i den fra morgenen, og alt er fucking sortnet igen Det forsvinder aldrig Vi vågner op Ligesom alt for mange Vi hælder salten ned i sårene, hva' end, der holder tårerne igen Det forsvinder aldrig

Varför kan jag inte känna det jag borde? Varför vägrar hela kroppen släppa in? Och jag vet så väl, men jag kan inte tro det Vill så gärna, vilja vara din Vi gör nästan samma saker som vi gjorde Men det känns som våra hjärtan stelnar till Och jag vet så väl, men vägrar ändå tro det Gör så jävla ont att känna ingenting På dagarna så längtar vi till kvällarna Och på kvällarna så längtar vi till mornarna Och på mornarna så längtar vi till helgerna Är det jag? Är det du? Varför är vi aldrig nu? Varför är vi aldrig nu? Våra bägare har slutat rinna över Fast jag vet att min sen länge varit full Du som alltid kunnat se vad jag behöver Kan vi bara se varandra för en stund? På dagarna så längtar vi till kvällarna Och på kvällarna så längtar vi till mornarna Och på mornarna så längtar vi till helgerna Är det jag? Är det du? Varför är vi aldrig nu? Varför är vi aldrig nu? På dagarna så längtar vi till kvällarna Och på kvällarna så längtar vi till mornarna Och på mornarna så längtar vi till helgerna Är det jag? Är det du? Varför är vi aldrig nu?