Skugga - Danheim

Í bláum skugga af broshýrum reyr Við eigum pípu, kannski eilítið meir Við eigum von og allt sem er dæmt og deyr ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ Við áttum kaggann, þúfur og þras og kannski dreitil í tímans glas En hvað er það, á við gott lyfjagras ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ Og þegar vorið kemur á kreik, þá tek ég flugið og fæ mér reyk Hann er mín trú og festa í lífsins leik ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ ÚÚ

Märk hur vår skugga Märk, Movitz mon frère Inom ett mörker sig sluta Hur guld och purpur I skoveln, den där Byts till grus och klutar Vinkar Charon från sin brusande älv Och tre gånger sen dödgrävaren själv Mer du din druva ej kryster Därföre, Movitz Kom hjälp mig och välv Gravsten över vår syster! Ack längtansvärda och bortskymda skjul Under de susande grenar Där tid och döden en skönhet och ful Till ett stoft förenar! Till dig aldrig avund sökt någon stig Lyckan, eljest uti flykten så vig Aldrig kring grifterna ilar Ovän där väpnad Vad synes väl dig Bryter fromt sina pilar Lillklockan klämtar till storklockans dön Lövad står kantorn i porten Och vid de skrålande gossarnas bön Helgas denna orten Vägen opp till templets griftprydda stad Trampas mellan rosors gulnade blad Multnade plankor och bårar Till dess den långa och svartklädda rad Mjukt sig bugar i tårar Så gick till vila, från slagsmål och bal Grälmakar Löfberg, din maka Där, dit åt gräset långhalsig och smal Du än glor tillbaka Hon från Dantobommen skildes idag Och med henne alla lustiga lag Vem skall nu flaskan befalla? Torstig var hon och uttorstig är jag Vi är torstiga alla

Limrúnar skaltu kunna Af þú vilt læknir vera Ok kunna sár at sjá Á berki skal þær rísta Ok á baðmi viðar

Ein sat hon úti, Þá er inn aldni kom Yggjungr ása ok í augu leit. Hvers fregnið mik? Hví freistið mín? Allt veit ek, Óðinn, hvar þú auga falt, Í inum mæra Mímisbrunni. Drekkr mjöð Mímir morgun hverjan Af veði Valföðrs. Vituð ér enn - eða hvat?