Märk hur vår skugga
Märk, Movitz mon frère
Inom ett mörker sig sluta
Hur guld och purpur
I skoveln, den där
Byts till grus och klutar

Vinkar Charon från sin brusande älv
Och tre gånger sen dödgrävaren själv
Mer du din druva ej kryster
Därföre, Movitz
Kom hjälp mig och välv
Gravsten över vår syster!

Ack längtansvärda och bortskymda skjul
Under de susande grenar
Där tid och döden en skönhet och ful
Till ett stoft förenar!

Till dig aldrig avund sökt någon stig
Lyckan, eljest uti flykten så vig
Aldrig kring grifterna ilar
Ovän där väpnad
Vad synes väl dig
Bryter fromt sina pilar

Lillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står kantorn i porten
Och vid de skrålande gossarnas bön
Helgas denna orten

Vägen opp till templets griftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa och svartklädda rad
Mjukt sig bugar i tårar

Så gick till vila, från slagsmål och bal
Grälmakar Löfberg, din maka
Där, dit åt gräset långhalsig och smal
Du än glor tillbaka

Hon från Dantobommen skildes idag
Och med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och uttorstig är jag
Vi är torstiga alla