Sitter och tänker på de gånger
Som min mormor kom och hälsade på
Och jag minns än i dag den sagan
Om de älskade två
För det var en gång
En trött och ensam man vid en tjärn
Och han drömde om
Att få hålla någon kär

Hör hur rävarna viskar
Se hur ugglorna flyr
Alla tjädrarna spelar på en avlägsen myr
Hon försvann mellan furor
Med ett klingande skratt
Så förförisk men svår att förstå
Hon är skogens rå

Borta var förnuft och klokhet
Det hjälpte inte alls vad någon sa
Skogens troll de smög omkring och tissla
"Att detta är galenskap"
Alla älvorna kom
Och förmanade;
"Glöm bort och vänd om"
För ett lynnigt rå
Sägs att ingen kan lita på

Men han blev förtrollad
När hon plötsligt försvann
Han sprang efter och ropade
"Säg mig ditt namn"
Hon försvann mellan furor
Med ett klingade skratt
Så förförisk men svår att förstå
Hon är skogens rå

Trots att alla djuren
Här är dina vänner
Är du lika ensam som jag
Trots att alla varnar för det här som händer
Lova mig att komma tillbaks

Så vid gryningen
Sågs de sitta tillsammans igen
För som mormor sa;
Störst av allt är kärleken

Om du någonsin hittar
Fram till kärlekens tjärn
Ska du stanna och lyssna
Jag vet att de är där
De försvann mellan furor
Med ett klingande skratt
Hon är nyckfull men han kan förstå
För hon är skogens rå

Skogens rå förtrollar
Är ett lynnigt väsen