Det vackraste jag vet Är att se dig när du sover Här råder stilla frid Och jag glömmer både rum och tid Du ligger här bredvid Och jag känner hur du andas Att älskas utav dig Är det vackraste för mig Så sagolikt det är Att se morgondimman lätta När mörkret sakta flyr Och att se hur dagen åter gryr En kylig morgonbris Sakta sveper genom rummet Jag kryper tätt intill Lycklig för att du finns till Stunder av stillhet Ett ögonblick av ro ibland Stunder av lycka Att bara ha varann Det är en rikedom Att få älska och att älskas Vår kärleks varsamhet Är det vackraste jag vet Det vackraste som finns Är att vara någon nära När månen lyser klart Över skog och mark så underbart Du ligger här bredvid Och jag känner hur du andas Att älskas utav dig Är det vackraste för mig Stunder av stillhet Ett ögonblick av ro ibland Stunder av lycka Att bara ha varann Det är en rikedom Att få älska och att älskas Vår kärleks sårbarhet Är det vackraste jag vet Du ligger här bredvid Och jag känner hur du andas Att älskas utav dig Är det vackraste för mig

Regnen slår mod ruden Jeg stirrer trist på den Der' ikke meget, der tyder på At solen kigger frem igen Så ringer det på døren Og hvem mon træder ind? Det gør du, og straks er regnen væk I hvert fald i mit sind Det' lige det, jeg går og venter på Det' lige det, der får mig til at leve Det store sus, en herlig gave Der pluds'lig dukker ud af det blå Det' lige det, jeg går og venter på Det' lige det, der får mig til at svæve Og hvis jeg drømmer, be'r jeg dig Lad vær' og væk' mig mer' Du står lidt sky og tøver Fortæller så til sidst At det er gået op for dig Hvad jeg så længe selv har vidst Du stirrer skræmt forbi mig Ved ordet 'kærlighed' Bare rolig, jeg bli'r aldrig træt Af det dér ord, du ved Det' lige det, jeg går og venter på Det' lige det, der får mig til at leve Det store sus, en herlig gave Der pluds'lig dukker ud af det blå Det' lige det, jeg går og venter på Det' lige det, der får mig til at svæve Og hvis jeg drømmer, be'r jeg dig Lad vær' og væk' mig mer' Vi løber hånd i hånd hen ad vejen Og blæser på, om regnen ta'r til Jeg bli'r en smule stolt og forlegen Hver gang du sender mig et smil Det' lige det Det' lige det, jeg går og venter på Det' lige det, der får mig til at leve Det store sus, en herlig gave Der pluds'lig dukker ud af det blå Det' lige det, jeg går og venter på Det' lige det, der får mig til at svæve Og hvis jeg drømmer, be'r jeg dig Lad vær' og væk' mig mer'

Djupt under ytan, klar som kristall Besättningen var spänd, havet var kallt Han hade sin värld som jag hade min Så han måste ge sig av hem för en tid Allt han levt för fanns där I hans undervattensvärld Kapten Nemo sa okey Dags att ge sig av Sedan log han mot mig Kapten Nemo vände sig Mot ett okänt hav Jag blir kvar här men Nemo reser hem Då plötsligt såg vi polisernas båt En främmande makt som aldrig gav upp "Önskar jag kunde bli kvar här min vän" "Men jag måste ge mig av vi ses snart igen" Han dök ner i en våg Det var det sista jag såg Kapten Nemo sa okey Dags att ge sig av Sedan log han mot mig Kapten Nemo vände sig Mot ett okänt hav Jag blir kvar här men Nemo reser hem Kapten Nemo sa okey Dags att ge sig av Och han tog farväl av mig Kapten Nemo vände sig Mot ett okänt hav Jag blir kvar här men Nemo reser hem

Som en vldig komet kom du emot mig Och som en bomb slog du ner i mitt liv Ditt ord var lag och jag lydde Frstod frsent min krlek var blind Jag blev lmnad frkrossad och srad Du gick visslande mot nya ml Jag var fr snll och fr menls Men det har ndrats idag frn igr Jag knner hornen i min panna Som sakta brjar vxa ut Jag smider mina lmska planer Fr hmnden den r ljuv Och jag skms inte fr att sga Att jag nog njuter lite grann Jag knner hornen i min panna Som brjar vxa fram Jag knner hornen i min panna Som sakta brjar vxa ut Du trodde allt var frid och frjd nu men Du skall f se p krut Jag kan nog sga att jag glds av Att se dig svettas lite grann Jag knner hornen i min panna Som har vxt ut minsann

Klockan tickar, hoppet finns Jag sluter gonen och minns Trar faller som aldrig frr Ser oavbrutet mot sin drr Varje gng det hrs ett ljud S tror hon att han kommer ut Hon ropar inom sig Du r och frblir som min sjl och mitt liv Du r mitt andra jag Och jag saknar dig s Du och och frblir som min spegel bild Du r mitt andra jag Kan du ngonsin frst Tiden rusar men inget sker Allt knns som en evighet Frdas alla sderut Vet att vntan snart r slut Lvor dansar i skymningen Fr han kommer snart igen Och han minns hennes ord Du r och frblir som min sjl och mitt liv Du r mitt andra jag Och jag saknar dig s Du och och frblir som min spegel bild Du r mitt andra jag Kan du ngonsin frst Att detta gr s ont Och han minns hennes ord Du r och frblir som min sjl och mitt liv Du r mitt andra jag Och jag saknar dig s Du och och frblir som min spegel bild Du r mitt andra jag Kan du ngonsin frst Du r och frblir som min sjl och mitt liv Du r mitt andra jag Och jag saknar dig s Du och och frblir som min spegel bild Du r mitt andra jag Kan du ngonsins frst Att detta gr s ont

Sitter och tänker på de gånger Som min mormor kom och hälsade på Och jag minns än i dag den sagan Om de älskade två För det var en gång En trött och ensam man vid en tjärn Och han drömde om Att få hålla någon kär Hör hur rävarna viskar Se hur ugglorna flyr Alla tjädrarna spelar på en avlägsen myr Hon försvann mellan furor Med ett klingande skratt Så förförisk men svår att förstå Hon är skogens rå Borta var förnuft och klokhet Det hjälpte inte alls vad någon sa Skogens troll de smög omkring och tissla "Att detta är galenskap" Alla älvorna kom Och förmanade; "Glöm bort och vänd om" För ett lynnigt rå Sägs att ingen kan lita på Men han blev förtrollad När hon plötsligt försvann Han sprang efter och ropade "Säg mig ditt namn" Hon försvann mellan furor Med ett klingade skratt Så förförisk men svår att förstå Hon är skogens rå Trots att alla djuren Här är dina vänner Är du lika ensam som jag Trots att alla varnar för det här som händer Lova mig att komma tillbaks Så vid gryningen Sågs de sitta tillsammans igen För som mormor sa; Störst av allt är kärleken Om du någonsin hittar Fram till kärlekens tjärn Ska du stanna och lyssna Jag vet att de är där De försvann mellan furor Med ett klingande skratt Hon är nyckfull men han kan förstå För hon är skogens rå Skogens rå förtrollar Är ett lynnigt väsen