Flickan från Tivedsskogarna - Ebbe Jularbo

Jag satt häromdagen och läste min tidning En dag som så många förut Och jag tänkte på alla de drömmar man drömt Som en efter en har tatt' slut Då såg jag en bild av en flicka Med en skadskjuten kråka i famn Hon springer iväg genom skogen Så fort som hon någonsin kan Och hon springer med fladdrande lockar Hon springer på taniga ben Och hon bönar och ber och hon hoppas och tror Att det inte ska vara för sent Flickan är liten och hennes hår är så ljust Och hennes kind är så flämtande röd Och kråkan är klumpig och kraxande svart Och om en stund är den alldeles död Men flickan hon springer för livet Hos en skadskjuten fågel i famn Hon springer mot trygghet och värme För det som är riktigt och sant Och hon springer med tindrande ögon Hon springer på taniga ben För hon vet att det är sant, det som pappa har sagt Finns det liv är det aldrig för sent Och jag började darra i vånda och nöd Jag skakade av rädsla och skräck För jag visste ju alldeles tydligt och klart Att det var bilden av mig som jag sett För mitt hopp är en skadskjuten kråka Och jag är ett springande barn Som tror det finns någon som kan hjälpa mig än Som tror det finns nån som har svar Och jag springer med bultande hjärta Jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber, fast jag egentligen vet Att det redan är allt för sent

Jag satt häromdagen och läste min tidning En dag som så många förut Och jag tänkte på alla de drömmar man drömt Och som en efter en tagit slut Då såg jag en bild av en flicka Med en skadskjuten kråka i famn Hon springer iväg genom skogen Så fort som hon någonsin kan Och hon springer med fladdrande lockar Hon springer på taniga ben Och hon hoppas och tror och hon bönar Och ber att det inte ska vara försent Och flickan är liten, hennes hår är så ljust Och hennes kind är så flämtande röd Och kråkan är klumpig och kraxande svart Om en stund är den alldeles död Men flickan hon springer för livet Med en skadskjuten fågel i famn Hon springer mot trygghet och värme För det som är riktigt och sant Och hon springer med tindrande ögon Och hon springer på taniga ben För hon vet att det är sant att det som pappa har Sagt finns det liv är det aldrig försent Och jag började darra i vånda och nöd Jag skakade av rädsla och skräck För jag visste ju alldeles tydligt och Klart att det var bilden av mig som jag sett För mitt hopp är en skadskjuten kråka Och jag är ett springande barn Som tror det finns någon som kan hjälpa mig Som tror det finns någon som har svar Och jag sprnger med bultande hjärta Jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fastän Jag egentligen vet att det redan är alldeles försent

Från djursholm till danvikstull Via broarna i gamla stan Har jag irrat runt vid min gud Jag har vandrat kring Letat efter någon som kan visa vägen hem I en ändlös ring Och jag undrar ännu vem Ska ta hand om den obrukbara spilra av en man Ohh ta mig hem Ta mig dit jag kan få sova mig hel igen Från djursholm till danvikstull Via broarna i gamla stan Har jag irrat full i tusen mörka dar Från blåsut till jackobsberg för dina unga läppars färg Har jag irrat full vid min gud Vem ska ta hand om denna obrukbara spilra av en man Ohh ta mig hem Ta mig dit jag kan få sova mig hel igen Från djursholm till danvikstull Via broarna i gamla stan Har jag irrat full i tusen mörka dar Från blåsut till jackobsberg för dina unga läppars färg Har jag irrat full vid min gud

En tid styrd av mörker och krig En legend beskriver ett lejon Den besten tar form av en man Med en dröm att den skall bli sann För alla som står i hans väg Väntar död, för han ger ingen nåd Med en mäktig armé ifrån norr I strid, denna tid till krig Legenden har spått gult och blått Han fruktar ej svärd eller skott Lejon gå fram i krut och damm I krut och damm Gustavus Adolphus Libera et impera Acerbus et ingens Augusta per angusta När stormen Europa har nått Ond bråd, död, förödande blodbad Ta makten från kejsarens hand Katolikerna lämnar sitt land Krigskonstens framtid är här Lys den väg deras söner skall gå Såsom lejonet leder en här I strid, denna tid till krig Legenden, den löd, örnens död Den skållas i helvetets glöd Konung, kom fram, best eller man Best eller man Gustavus Adolphus Libera et impera Acerbus et ingens Augusta per angusta Gustavus Adolphus gå fram, libera impera (Gustavus Adolphus, libera et impera) Acerbus et ingens, gå fram, libera impera (Acerbus et ingens, augusta per angusta) På ett slagfält döpt i blod Skall de mötas, ond och god Örn och lejon, klo mot tand Satte världen uti brand På ett slagfält döpt i blod Skall de mötas, ond och god Örn och lejon, klo mot tand Satte världen uti brand Åh, som världen brann (På ett slagfält döpt i blod skall de mötas, ond och god) Åh, se en legend bli sann (Örn och lejon, klo mot tand, satte världen uti brand) På ett slagfält döpt i blod Skall de mötas, ond och god Örn och lejon, klo mot tand Satte världen uti brand Legenden har spått gult och blått Han fruktar ej svärd eller skott Lejon gå fram i krut och damm I krut och damm Gustavus Adolphus Libera et impera Acerbus et ingens Augusta per angusta Gustavus Adolphus gå fram, libera impera (Gustavus Adolphus, libera et impera) Acerbus et ingens, gå fram, libera impera (Acerbus et ingens, augusta per angusta)

Endast en gång såg jag den man Mina ögon blev som förvända Såsom vinden gångade han Rask och orädd, säker att segra Han såg på mig och han log Han såg min ros och log Sen han gångade mig förbi Men han gångade mig förbi Endast en gång såg jag den man Mina ögon blev som förvända Såsom solen strålade han All min levnad kom han att ändra Han tog på mig och han log Han tog min ros och log Sen han gångade mig förbi Men han gångade mig förbi Endast en gång såg jag den man Mina ögon blev som förvända Sådan man, sådan man är han Att hans hand kan livet fullända Han bröt mitt motstånd, han log Han bröt min ros och log Sen han gångade mig förbi Men han gångar mig förbi