Story By Kask - Ty Mxjr

Gå på AF och stämpla, får ju en massa pengar ändå Gå på socialhjälpen, får en ranson då och då Så varför ska jag jobba då, jag får ju en massa bidrag ändå Ja, varför ska jag jobba då JAG VILL INTE VARA MED OCH BETALA NÄGON SKATT FåR DET Fram till 65 års ålder ska man jobba som en skit För att dessa parasitiska krakar ska få sin mat och sin sprit Men hur länge ska vi tåla och med halva lönen få snåla? Hur länge ska vi tåla det? JAG VILL INTE VARA MED OCH BETALA NÄGON SKATT FåR DET

Jag vaknar upp jag ser mej kring Jag vet ej vart jag är Ett läger med fångar Soldater med gevär Jag kastas ur min cell Och slängs ner på ett golv Jag svimmar av slaget från En gevärskolv Fängslad för ett brott Som jag inte begått Svullen är min kropp Av all stryk som jag fått Hur jag än funderar Kan jag inte förstå Vad som fått dom att behandla Mej så [Ref:] Dömd till politisk tortyr För jag inte gillar dom som styr Nattens sista tanke Desperat jag skyr Att vakna upp nästa dag Till skräckfylld tortyr Jag drömmer varje natt Att jag flyr Från dom och deras Politiska tortyr [Ref]

Jag ser mej runt i den värld vi lever i Där alla har sitt eget mål och dit dom alla vill nå Den ene vill bli det och den andre göra så Men lyckas det gör bara några få Vad som väntas av mej, det skiter jag i Jag lägger mej inte i För jag vill bara vara fri Dom sliter och river efter en högre position Dom sliter och river efter ännu en miljon En kamp om att högst på samhällstrappan stå En kamp som jag ej kan förstå Vad som väntas av mej, det skiter jag i Jag lägger mej inte i För jag vill bara vara fri

Ni sätter mej i ett rum där folk strömmar in Kalla blickar möter mej - runt omkring Ni ställer genast frågor ur era formulär Men ni har ju redan dömt mej för den, som jag är Ni ser mej in i ögonen ni ser mej i min själ Följ nu vårat mönster, vi vill dej bara väl Ni läser ur rapporter vem jag är och vad jag gjort Erkänn och håll med så är det över ganska - fort JAG ÄR PSYKISKT INSTABIL PSYKISKT INSTABIL PSYKISKT INSTABIL JAG ÄR PSYKISKT INSTABIL JAG ÄR PSYKISKT INSTABIL PSYKISKT INSTABIL PSYKISKT INSTABIL JAG ÄR PSYKISKT INSTABIL Jag reser mej upp och jag skriker rätt ut Jag orkar inte längre, nej nu får det va slut Efter att jag sprungit därifrån ut Så fylldes era papper med ert - beslut JAG ÄR...

Nils-Bertil, han lärde sig allt av sin far Han lärde sig att TV:n var allt för en karl Han satt där och tittade från sex till tolv Han satt där så ensam på sitt dammiga golv Han lärde sig döda, han lärde sig be Han lärde sig älska, vad är det med det? Han såg hur de rika blir vältrade i bröd Medan Afrikas folk svalt i nöd Han blev så passiv mot allt omkring Hans TV var det enda som betydde någonting Hans känslor, de blev kalla, han tittade på allt Även nazismen tyckte han var ballt Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har, åh Efter 40 år var Nils-Bertil nu stor Men nu var han utan både far och mor Han satt framför TV:n vareviga kväll Han satt för att slippa sin frus jävla gnäll Nils-Bertil blev gammal, han led ej någon nöd Han kände ingen sorg fast hans fru nu var död TV:n sa plopp, det var proppen som gick Förlamad satt Nils-Bertil med en iskall blick Nu ligger han på kyrkogården två meter ner Och TV:n har han med sig, de skiljs aldrig mer Istället för en gravsten, har han en antenn På den står det ristat, TV:n var min enda vän Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har Ja, TV:n är allt som han har

Människor av stål Utan känslor Kommer fram ifrån Okända håll Stormakterna slåss Om nya rörelser Ingen kontroll Dom tar över ROBOTAR LEVER ÖVERALLT