Votivgave Votivbilde Votivgave Votivkilde Rovhevnad øver sitt kaldnakne virke Orlevnad søker dit blodkilden gir Urhalde De umkomne Votivgave Votivbilde Votivgave Votivkilde Rovhat av opptrådde stier I våg Orkaft fra trevler, nagler som slås Urkalde De umkomne I mørket der lyset alltid vil falme Der morgenstjernen alltid vil råde Der høres jamring og makten vil ramme Der synden straffes Der mørket vil råde En underjordisk representant Fra jordens andre sol Der synden må straffes av bærerens lys Men heller regjere I helvete Enn å tjene I himmelen Lyset fra morgenstjerenen bæres I natt Kravenes mester med sin åpne hånd Revner I tid Tageløfter, giverord Sjelens siste splid Ofring, du min Bloting, mitt rin Isens juveler, de gir meg kraft Hatfulle krav, de snakker I natt Vekselet stadfester datidens tarv Roper til himmelrik Hva er min arv Skarpsindig mester Gi meg ditt hånde Kraftlivets heftelser fra naken munns Ånde Hinne før deg Skjold foran meg Bar hud viser sår Døende hud så seig Roper til himmelrik Ødslig skapning Øde skjød Broklaus gange Rennende nød Hvite øyne skal alltid gi Du synker nå Din tid er forbi

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo Några månader om året, så att själen kan få ro Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart Där lärkorna står högt i skyn och sjunger underbart Där bränner jag mitt brännvin själv och kryddar med Johannesört Och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ Ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl Jag trivs bäst när dagen bräcker, när fälten fylls av ljus När tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus Men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt När man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri När stranden fylls av snäckskal med havsmusik uti När det klara och det enkla får råda som det vill När ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still Då binder jag en krans av löv och lägger den vid närmaste sten Där runor ristats för vår skull, nå'n gång för länge sen Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri Jag trivs bäst i öppna landskap Nära havet vill jag bo