Dom band som binder mig här Ska jag långsamt lösa upp Då jag vet att jag gjorde allt jag kan Ger jag mig rätten att ge upp Det blir aldrig bättre Vi kommer aldrig närmre Vi är aldrig starkare Än vår svagaste punkt Kedjan är svag Då länkarna felar Och bojen runt foten väger tungt Jag vill aldrig va något tung för dig Som hindrar dig från att resa dig upp Dom band som binder mig här Ska jag långsamt lösa upp Jag vill inte snärja eller binda dig Även om du säger att jag får Nej, jag vill bara kyssa dig på munnen Och säga tack för allt innan jag går Dom band som binder mig här Ska jag långsamt lösa upp Då jag vet att jag gjort allt jag kan Ger jag mig rätten att ge upp Det blir aldrig bättre Jag vill alltid närmre Längtans trådar som snärjer oss som vill mer Bunden till händer, fötterna bundna Tyngda faller vi ner Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig Som hindrar dig från att resa dig upp Dom band som binder mig här Ska jag långsamt lösa upp Dom band som band mig här Har jag långsamt löst upp Har jag långsamt löst upp Har jag långsamt löst upp

När vi går genom staden över broar och torg Med doft av salt ifrån havet minns vi glädje och sorg Och vi minns första gången när änglarna sjöng Hur vårsolen värmde och vintern var glömd Åh, när vi kastar våra tomma glas Finns det alltid någon med hjärtat kvar Födda ur hav och himmel står vi kvar För vi glömmer aldrig denna stad Vi såg hur du haltade, vi såg hur du sprang Med tårar på kinden och hjärtat i brand Med längtan i bröstet, du stod där och sa: "Snart skiner Poseidon och Blåvitt står kvar" Åh, när vi kastar våra tomma glas Finns det alltid någon med hjärtat kvar Födda ur hav och himmel står vi kvar För vi glömmer aldrig Änglarna