Den grönvita fanan (feat. Jonas Karlsson, Sofia Karlsson, Rolf Wikström, Stephen Simmonds & Magnus Carlson) - Trio me' Bumba

Solen kysser Årstaviken och de går från Hammarby De har väntat hela vintern, på att våren skulle komma hit Och det byggs vid bryggor och vid stränder För att stan växer fram på nytt Det blir fint, men det blir aldrig bättre än mitt gamla Hammarby Ja, det är fint, men det blir aldrig bättre än mitt gamla Hammarby Till min barndom jag gnisslar hemåt Mot Skärmarbrink i helgtrafik På balkongen doftar häggen Hela gatan lyser grön och vit Och från läktarna på Söderstadion Stiger jublet upp i skyn Det är så vackert, men det blir aldrig bättre än mitt gamla Hammarby Ja, det är fint, men det blir aldrig bättre än mitt gamla Hammarby Och från läktarna på Söderstadion Stiger jublet upp i skyn Det är så vackert, men det blir aldrig bättre än mitt gamla Hammarby Ja, det är fint, men det blir aldrig bättre än mitt gamla Hammarby Ja, det är fint, men det blir aldrig bättre än mitt gamla Hammarby

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida Medan stjärnorna vandra och nätterna gå Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida Den käraste, den käraste med ögon blå Jag tänkte mig en vandrande snöhöljd blomma Jag har drömt om ett skälvande, gäckande skratt Jag trodde jag såg den mest älskade komma Genom skogen, över hedarna en snötung natt Glatt ville jag min drömda på händerna bära Genom snåren dit bort där min koja står Och höja ett jublande rop mot den kära Välkommen du, som väntats i ensamma år Och höja ett jublande rop mot den kära Välkommen du, som väntats i ensamma år Jag väntar vid min mila medan timmarna lida Medan skogarna sjunga och skyarna gå Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida Den käraste, den käraste med ögon blå Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag satt häromdagen och läste min tidning En dag som så många förut Och jag tänkte på alla de drömmar man drömt Och som en efter en tagit slut Då såg jag en bild av en flicka Med en skadskjuten kråka i famn Hon springer iväg genom skogen Så fort som hon någonsin kan Och hon springer med fladdrande lockar Hon springer på taniga ben Och hon hoppas och tror och hon bönar Och ber att det inte ska vara försent Och flickan är liten, hennes hår är så ljust Och hennes kind är så flämtande röd Och kråkan är klumpig och kraxande svart Om en stund är den alldeles död Men flickan hon springer för livet Med en skadskjuten fågel i famn Hon springer mot trygghet och värme För det som är riktigt och sant Och hon springer med tindrande ögon Och hon springer på taniga ben För hon vet att det är sant att det som pappa har Sagt finns det liv är det aldrig försent Och jag började darra i vånda och nöd Jag skakade av rädsla och skräck För jag visste ju alldeles tydligt och Klart att det var bilden av mig som jag sett För mitt hopp är en skadskjuten kråka Och jag är ett springande barn Som tror det finns någon som kan hjälpa mig Som tror det finns någon som har svar Och jag sprnger med bultande hjärta Jag springer på taniga ben Och jag bönar och ber fastän Jag egentligen vet att det redan är alldeles försent

Det var Blue Bird av Hull Det var Blue Bird en brigg Som med sviktande stumpar stod på Över soten i snöstorm med nerisad rigg Själva julafton sjuttiotvå -"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak." Ropa skepparn -"Allright boys, lös av!" Och Karl Stranne från Smögen Blev surrad till rors På Blue Bird som var dömd att bli vrak Han fick Hållö-fyrs blänk Fast av snöglopp och stänk Han stod halvblind Han fick den i lov Och i lä där låg Smögen Hans hem där hans mor Just fått brevet från Middelsborough -"Nå vad säger du Karl?" -"Går hon klar?" -"Nej, kapten!" -"Vi får blossa för här är det slut." -"Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä." -"Ut med ankarna båtarna ut." Men hon red inte upp Och hon fick ett par brott Som tog båten dom hade gjort klart -"Jag tror nog" sa Karl Stranne "Att far min gått ut." -"Emot oss, jag litar på far!" -"Båt i lä!" -"Båt i lä!" -"Det är far, det är vi!" -"Det är far min från Smögen. Hallå!" -"Båt i lä!" sjöng han ut -"Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då." Det var Stranne den äldre En viking en örn Tog sitt renade brännvin Ur vinskåpets hörn Till att bjuda dom skeppsbrutna på -"Hur var namnet på skutan?" Han sporde och slog Nio supar i spetsiga glas -"Briggen Blue bird." Det tionde glaset han tog Och han slog det mot golvet i kras -"Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?" -"Gud i himlen var är då min son?" -"Var är pojken kapten för vår frälsares skull?" Det blev dödstyst bland männen i vrån! Gubben Stranne Tog sakta sydvästen utav -"Spara modern kapten, denna kväll." -"Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav." -"Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll." Och kaptenen steg opp Han var grå han var tärd Stormen tjöt knappt man hörde hans ord När han sa med självande röst till sin värd -"Karl stod surrad och glömdes ombord."

Löven, de grönska' i sol kring alla vägar Och alla lärkor sjunga den långa vårens dag Här genom hagar, jag gångar som jag plägar En stackars fattig speleman, en speleman är jag Sol, sol, sol i de glimmande snår Sol, sol är det var jag går En speleman (med flöjt i hand), en jätteglad En speleman, en speleman är jag Kan jag väl klaga, när i den gröna hagen Jag hör hur trasten spelar sin flöjt med raska tag Gökarna ropa' den hela långa dagen Och ängens alla blomster mig dofta' till behag Sol, sol, sol i de glimmande snår Sol, sol är det var jag går En speleman (med flöjt i hand), en jätteglad En speleman, en jätteglad, en speleman, en jätteglad En speleman, en speleman är jag